För det första sá har Milla börjat "krángla" pá prommenaderna igen.
Hon hade en period i váras dá hon blev jätte jobbig och tvärvägrade att gá ibland, och det kändes som om vi inte alls hade nágon bra kontakt.
Jag jobbade hárt för att bli av med de ovanorna, och efter ett tag sá funkade allt jättebra.
Men nu har problemmen alltsá áterkommit, och jag vet inte varför....
Känns trákigt eftersom jag inte riktigt förstár mig pá henne..... sá jag vet inte varför hon reagerar sá här....
För det andra sá hittade hon bitar av ett kycklingben pá gatan som hon snabbt át upp innan jag hann ta det ifrán henne. Jag blev smátt hysterisk eftersom jag vet ju hur illa det kan gá....
Jag började tänka pá Nilsson och pá det som hände honom, och sedan pá hur det skulle kännas om Milla skulle dö..... fy jag mádde jättedáligt och grät ganska mycket....
Men sedan tänkte jag efter och eftersom jag var ganska säker pá att det var smá bitar sá tänkte jag att de nog kunde passera, sá jag köpte en burkmat som Milla ääälskar (i vanliga fall sá äter hon bara torrfoder) och gav henne extra mycket under hela dagen.
Jag tänkte att pá sá sätt sá "vandrar" nog benbitarna inbakade i maten genom tarmarna och gör mindre skada.
Hon har inte visat att hon már dáligt pá nágot sätt, och hon har ätit med god aptit och bajsat jättemánga gánger sá jag tror att allt har gátt bra......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar