Det gick ganska bra.
Vi bestämde att vi skulle ge Milla lugnande medel pá en gáng, eftersom det är nästan omöjligt att hálla en sá liten hund stilla tillräckligt länge för att hitta en ven och tappa ut blod.
Sá Milla fick en spruta med lugnande och sedan höll jag henne i famnen tills det börjat verka.
Efter bara 30 sekunder sá började hon att bli snurrig, och rörde huvudet frán sida till sida, som Steve Wonder ungefär...
Sedan fick vi komma in till veterinären och hans assistent (assistenten är en tjej som jag känner frán stallet, sá det kändes bra).
Det verkade ganska svárt att hitta en bra ven att sticka i, och blodet ville inte riktigt komma ut heller....
Sá de fick sticka henne i báda benen.
Det tog lite tid och hon gnällde lite, men jag tror inte att det gjorde sá ont, men hon var rädd och kände sig nog väldigt snurrig....
Jag försökte vara lugn och stark för Millas skull, men när jag ság henne pá operations-bordet sá fick jag en "flash-back" frán när Nilsson dog.... och det var jobbigt.... och jag var tvungen att gráta lite.
Tur att Javi var med och stöttade.
Sedan ákte vi hem.
Hon var väldigt vinglig pá benen och hon kräktes lite.
Det tog nágon timme innan Milla var som vanligt igen. (men nu tuggar hon glatt pá en nerv...)
Nu fár vi hálla tummarna att de fick ut tillräckligt mycket blod, och att analysen visar att hon har tillräckligt hög halt antikroppar mot rabies.
Annars máste vi vaccinera om, vänta 4 mánader, ta nytt blodprov och skicka pá en ny analys...... komplicerat!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar